marla - en expressionista

Millish ligger där i sin sjukhussäng på SÖS sen en vecka tillbaka. Hon har krossat knäskålen i snowboardbacken och har fruktansvärda smärtor. Hon fick ta ambulansflyget från Lycksele till Södersjukhuset till Sveriges bästa ortopeder. Skadan var för komplicerad.

Jag besöker henne varje kväll efter jobbet med vita rosor och liljor, med musik, tidningar, böcker och pennor, skissblock, Moleskine och kärlek. Jag drömmer mardrömmar om henne på natten, att hon blir halt.

När jag går in i salen på sjukhusets våning 34 Hiss D och berättar om mitt liv känns det som att besöka en terapeut. Millish ligger där blond, skör och vacker, rofylld och hög på morfin. Och lyssnar. Och kommer med fina råd om inte smärtan har tröttat ut henne och tvingat in henne i mörkret svår att nå.

I sommar har vi varit bästa vänner i två år. Två år fyllda av närhet, skratt, resor, män, utflykter i andra världar, vin, musik, krog, skriverier, smycken, prat och kärlek. Millish, även om du ska halta dig fram ska vi göra allt allt allt det igen. Det vet du.