marla - en expressionista

Mormors gamla sekelskiftesbord är dukat, mitt i den modernistiska lägenheten. Högt i tak och stämningen på topp. Porslinet: En lagom mix av tysk second hand köpt på Grandpa och svindyrt grått och senapsfärgat Rörstrands. Vi ser på varandra och blickarna sveper över våra nybeklädda kroppar. Imponerat iakttar vi våra systrar och bröder. Fan vad coola vi är.

Man kan höra en knappnål falla.

Värdinnan tar tag i saken. Hon klappar förtjust med sina kortnaglade dekormålarhänder som aldrig blev detsamma efter fyra år på scenografskolan i Skellefteå. Hennes olivgröna klänning smiter åt. Hon ser osminkad ut, fast vi vet alla att hon sminkat sig så bra med Heléna Rubenstein att det inte syns. Det gör alla som jobbar med långfilm.

- Hörrni! Nu tycker jag att vi alla slår oss ner och talar om för varandra hur lyckade vi är!

Vi nickar andäktigt och sätter oss på de guldtrådsklädda stolarna från ROOM. Gud så spännande. Vad har hänt sen sist? Vi lyssnar på varandras förehavanden. Han är lycklig, hon är lycklig, de är lyckliga.

Och visst är vi väl alla lyckliga? Du har ju din dyra lägenhet och.... Jag har ju råd att köpa de finaste kläder jag vet. Och du med. Din heta pojkvän har ju lyckats nå toppen. Men ditt stöd. Din härliga flickvän är ju helt rätt! Med sina ologgade märkeskläder som vi alla vet är dyra, fast det ska man bara veta. Det får absolut inte synas. Skylta med din lycka ibland men berätta den hellre i förbigående. Helst ska det kännas oplanerat och naturligt. När det rätta tillfället infinner sig.

Vi börjar med att prata om vårt yrkesval. Han med hängslen, fiskbensmönstrad grå skjorta och Vans jobbar i måleriverkstaden på Dramaten. Åh, så spännande. Ja, men du känner väl Thorsten? Det var väl så du fick jobbet? Säg inte till någon bara, att du är extremhöger och mansgrisig antifeminist.

Hon ser androgyn ut i sin svarta pojkfrisyr. Arbetar som klädinköpare och chefsdesigner på Tiger. Hon ger oss en bild på sig själv, där hon extraknäckte som modell förra helgen. Hon kisar mot kameran och hennes lugg hänger ned över höger öga.
- Det du har på dig, är det jeans från vårens kommande jeanskollektion? jaha? De har inte ens kommit ut än? Man kanske kan få köpa ett par? 2500 kronor bjudet. Första, andra, tredje!

Han, den yngsta av oss på andra kortändan av bordet. 23-åringen i vit t-shirt, svart kofta och snedlugg. Han jobbar i alla fall på Grev Turegatan på den nya reklambyrån. Den som vi dregglade över när vi passerade. För att den hade en sån ball gröngrå inredning med minst 20 gigantiska taklampor. Hur länge har du jobbat där?

Men du med rött långt hår, rödmålade läppar och mörkbrun polotröja. Du som är barfota där dina avklippta, söndermaskiga nylonstrumpor slutar. Du har väl varit projektledare SVT Drama i ett år nu? Du är ju coolast av oss alla, du med arbetarklassbakgrund. Shit vilken klassresa du gjort! Tjänar dubbelt så mycket som din småländske far. Dessutom gillar vi dina rödmålade tånaglar.

Och du då? Du är väl just nytillträdd marknadschef på radion? Imponerande. Men hur gick det till? Jasså chefen insjuknade i HIV. Jaja, sorgligt, men nu är det du som sitter där med makt över 40 personer.

Och du? Du horar väl som fotograf på ett kommersiellt produktionsbolag, precis som många andra? Du.. Det är helt jävla okej. Vi har ju alla ett kreativt yrke som vi trivs med! Fina titlar. Tänk att ha ett nio till fem-jobb. Nej, usch. Vad lyckliga vi är.

Vi skrattar tillsammans.

Vi fortsätter med att prata om våra kläder. I detalj går vi igenom dina sneakers. De du köpte för pengar du tjänat i mediefabriken. Helrätta. Lagom diskreta i brun nyans. Direktimporterade landade de i Boutique Sportifs brevlåda, direkt från Lafayette Street i New York. På din beställning. Du känner ju Mr Sportif himself! Var det där du köpte dem? Var det det? Var det det?

Du de där Rock and Republic-jeansen du bär, de som Victoria Beckham designat. Verkligen grymsnygga! Vi gillar de där broderade blå kronorna på backfickorna. De finns väl inte att köpa i Sverige? Jasså, du beställde dem på ebay.com. Okej, jag hajar. Shit vilken koll du har.

Vi klär oss alla i brunt, svart, grått, vitt eller marin. Till jeans. Cleana mörkblå eller slitna tvättade. Bara för att vara på den säkra sidan. Man vill väl inte ramla in här i någon tokrolig färgsprakande bad taste-kreation? Ha ha!

Vi skrattar tillsammans.

Efter det talar vi länge och väl om bostadsrätter. Var bor du? Du med ditt lyckade liv, jag med mitt perfekta. Jag bor på söder, du bor i Vasastan. Min har stigit en halv miljon på ett år. Nähä, lägg av?
Men du, visst har du renoverat? Du anlitade väl en polares kusin från förorten? En sån där snickare. Ja, de är ju bra att känna. En plattläggare och en rörmockare, känner du någon sådan? Jag ska renovera mitt kök. Ja, jag vet, det är i toppskick, men jag vill hellre ha en köksbänk i blank granit med infällda diskhoar. Och alla vitvaror i rostfritt stål, förståss.
 
Du får se till att din syrra gifter sig med en "gråmacka" som det kallas. En betong-grovarbetare. Så att du kan bygga det där panoramafönstret du pratat om. Man skulle ha en hantverkare av varje sort i släkten. Höhö!

Vi skrattar tillsammans.

Efter det vill vi prata  viner och gourmé. Ditt vin - är rätt vin. Och jag köpte rätt vin i förra veckan. Det är klart! Smakrikt, utvecklat, eldigt vin med tydlig karaktär av rostade ekfat, inslag av svarta vinbär, ceder och choklad. Men det här vinet var ju alldeles fantastiskt! Det måste vi lägga på minnet så att vi kan köpa det till nästa bjudning , den vi ska på på lördag. Och ostarna då? Ja, Söderhallarna, det är så perfekt att handla där. Parmigiano Reggiano och Pecorino. Pecorino, den brukar jag använda i matlagning, den är mer salt. I 24 månader har den lagrats. Oh, de där enormt stora oliverna! Spanska. Och Päronvin. Ja, jag köpte det i delikatessbutiken på Götgatan. Svenskt, helt otroligt.

Vi skrattar tillsammans.

Nu vill jag höra om dina barndomskompisar. De som är så rätta och som är så bra att känna. Du berättar för oss andra att en äger den finaste second handbutiken på Bondegatan. Nähä? Jag köpte en remake som Camilla Norrback designat. En annan jobbar på DN På Stan, ja, jag läste hans artikel i söndags! En har investerat i en musikstudio på Kungsholmen, där det produceras electropopmusik hela dagarna. Har du hört dem? Shit, de är riktigt bra. De slår snart. En har nyss öppnat den där klubben i Gamla Stan. Dit alla konstnärer och mediefolk går. Dit måste VI gå någon gång!

Vi skrattar tillsammans.

Resor. Du har väl just kommit hem från Damaskus? Hur var det? Vi hade tänkt åka till Moskva snart. Jag har alltid velat besöka Romanov-museét på Varvarkagatan nära Röda Torget. Tydligen ska Tretjakov-galleriet med massvis med rysk konst, vara helt fantastiskt. Ja, Thailand eller Turkiet vill man inte åka till direkt. Snacka om white trash-charter.

Vi skrattar tillsammans.

Plötsligt tystnar skratten. Vinet bränner, vi svalde det nästan i fel strupe. I luftstrupen.

Du, som suttit tyst hela kvällen. Du som.... Som inte ser lika lycklig ut som oss andra. Vi märkte dig egentligen inte förrän nu.

Du harklade dig och tog ton. Vad sa du? Problem? Problem med din systers anorexi? Problem med din pappas alkoholism? Nä.. Din pojkvän? Slog han dig verkligen?

Tystnad runt mormors bord.

Nervöst fingrar den 23-åriga designerkillen på tygservetten i knät. Flyktigt flackar den rödläppsmålade projektledaren med blicken. Klädinköparen på Tiger pillar med sin silvergaffel i den Saint Agur-gräddade panacottan. Marknadschefen på radion och rekvisitören på Dramatens målarverkstad växlar blickar.

Våra kroppar söker sig bortåt, men väluppfostrat sitter vi kvar.

- Varför reser du dig upp? Vi har ju så trevligt!

Vi slutar alla, att skratta tillsammans.

__________________________________________________________________________________