marla - en expressionista

Thorsten Flinck och Ola Salos cover på "Dansa i neon". Vilket mästerverk. Jag ryser av åtrå och bubblar av generat skratt. Fan vad glad du gör mig Thorsten.

Thorsten, din djupa stämma, din nedsupna knarkiga bullerröst som skrikits hes i dina Dr Glas-uppsättningar på Dramaten och Arbisteatern i Norrköping. Det är fantastiskt. Jag var tvungen att köpa din nyutgivna skiva.

Som en välbärgad välgörare sökte jag mig till Skivfönstret utanför Ringens Centrum på Götgatan. Andäktigt skred jag fram till F-hyllan. Där låg Du bland Fatboy Slim, Full Devil Jacket, Samantha Fox, Five och Fishbone. Skivomslaget: En bild på dig i gustavianskt manér, där du sitter i grensle över en snirklig matsalstol från sent 1700-tal och ler. Din nytillkomna bukfetma doldes väl bakom stolsryggen. Som tur var.

Jag suckade förtjust när jag halade upp 199 kronor jämt och tänkte att hemlösheten kanske var ett minne blott efter detta ödmjuka bidrag till en av de utslagna.

Skivköpet skulle bli som Bloody Mary-effekten den där söndagen, tänkte jag romantiskt. Alla Thorstens skivor skulle säljas ut i skivbutikerna, efter att jag köpt denna första.

Bloody Mary-effekten som uppstod då och Millish gick ut på lokal efter en hel helg i nykterhetens trista tecken. Då vi satt i baren strax före midnatt och kände hur det brände till i magen. Hungriga, men med GI-metoden i bakhuvudet beställde vi varsin Bloody Mary. Den allra matigaste gamla 80-talsdrinken. Bästa bantarknepet från Dallas dessutom.

Vi satt där i baren, såg bartendern i ögonen och sög på den rejäla sellerin. Vispade runt den röda tomatjuicen med våra sorgkantade naglar, som sotats av smink tidigare på kvällen.

Fem minuter senare skrider en snedluggad överkulturig Konstfackstjej fram, helt klädd i svart och med Acnejeans i stuprörsmodell. Med den vita skinnlappen övertejpad med svart gaffa såklart. Hon beställer en Bloody Mary. I nästa minut är det dags igen. Musikerkillen i rutskjorta och med okammat halvlångt hår. Han sneglar på våra drinkar.
–Bloody Mary tack!

Snart fanns Bloody Maryn i var mans hand, överallt vart vi vände oss. Bartendern tittade menande på oss och sa att de aldrig sålt mer än 5 Bloody Mary i rad förut. Och nu var sellerin slut för kvällen. Bloody Mary-effekten döpte vi det till.
 
Nu skulle mitt köp Thorsten skiva bli som början på en Bloody Mary-effekt. Alla jag känner skulle tro att Thorsten var het som en bakpotatis, när jag i tysthet och med pokeransikte slängde på hans skiva på alla mina fester. Tiotusentals kronor skulle ramla in för min kära, galna, svartögde prettoman. Snart skulle han få råd med handpenningen på Föreningssparbanken och tre års hemlöshet skulle vara ett tråkigt minne blott.

Vilken barmhärtig välgörare jag var, vad varmt det kändes inombords!

Jag går hem och lyssnar andäktigt. På Thorstens monolog mellan verserna och Olas sång i krystad falsett. Och på melodiösa mellanslingor av munspel.

Jag ser dig framför mig Thorsten, då du gravallvarligt med med vänskapstämma instruerar Ola innan ni kör er tredje repetion av låten. Ni har tryckt på Rec.

-Ola, kör du... Så..så, så hänger jag på där vettu.... Ja å...  (host).. Sen sluter vi upp i slutet i ett gemensamt cresendo...

 Med arrogans viftar du till Ola som tar den första svajande tonen.

-Älskade...:

Köp Thorstens skiva.