Disko
Idag fick jag plötsligt en längtan efter disko.
Mitt i lunchen, från ingenstans tog känslan tag i mig och skakade mig i takt till elektrodunket.
Jag flög upp ifrån stolen, ut ifrån lunchrummet, in i första bästa boutique. Slet i galjar och hyllor för att försöka hitta lite strass och paljetter. Men knutblusarna och cykelbyxorna lyste med sin frånvaro. Inte ens en jävla buggkjol kunde expediten skaka fram.
Och diskodans mitt på blanka dagen var ju bara att drömma om. Rökmaskiner, färgglada spottar och diskokulor var numera utrotade i vårt torra välordnade samhälle. Det fanns inte ett diskogolv så långt mitt uppspärrade öga kunde nå.
Besviken besinnade jag mig och gick tillbaka till mitt arbete. Lunchen var ändå för länge sen slut. Jag fick nöja mig med drömma om Crille, Tommy, Palle och Danne i brottarbyxor, krusiga luggar och brokiga skjortor i stället. Dansande robotdansen i takt.
Uppfylld av vackra minnen satte jag mig andäktigt ner vid mitt tråkiga skrivbord, mitt i det grå kontorslandskapet och skrev äkta poesi:
Inget går upp mot en diskodans
nu har man nästan glömt att det fanns
I rytm gick vi fram i pulserande steg
men nu är man alldeles för ordentlig och feg
Annat var det på åttiotalet
frisläppt och skönt, ja helt jävla galet
Det enda jag vill är att dansa disko
och hångla på dansgolv, med ett och annat slisko
Det bästa som finns, när allt kommer omkring
är att dansa till dunk i en böljande ring
__________________________________________________________________________________
Kommentarer
Trackback