Tips från coachen
Hade äran att käka middag med ett riktigt proffs igår kväll. Frilansjournalisten och skribenten Jane Magnusson. Passade på att mjölka henne på info och håva in lite tips från coachen så att säga. Jag beskrev min ångest över alla texter som ligger hemma och andas och aldrig skickas iväg till några redaktörer.
"Slå ihop flera texter till en. Och: Tänk inte att precis allt ska vara det bästa du skrivit."
Tack för det! Sen blev vi lite fulla ihop och snöade in på konstsim, jamaicansk getgryta, svensk kontra kanadensisk flyktingpolitik, Singapores lilla charmiga renlighetsfascism mm. Det visade sig att hon bott Singapore i sex år till skillnad från mig som var där en vecka men ändå. Det faktum att man kunde gripas och få dryga böter för att man slängt tuggummi på gatan tyckte vi var lite gulligt. Samt att klasskillnaderna är i det närmsta obefintliga.
De snygga männen i sällskapet fick inte en syl i vädret, på tal om det här. Med höga skarpa röster avbröt vi dem och tog ton. Så det så.
Men det där med att skicka texter, det blev man ju
itutad från början att just det är så oproffsigt. Det hänger i... riktiga proffs får erbjudanden och behöver aldrig skriva en rad oombedd. Och nog fan har man suttit där själv och med en snorkig vänsterhand sorterat direkt till utkorgen, olästa inskickade texter. Skammens rodnad stiger i efterskott!
De riktiga proffsen upptäcktes nog för att de vågade skicka in.