marla - en expressionista

"Det är inte du, det är systemet." skriver Katrine Kielos i SSU:S tidning Frihet. Själv har jag aldrig känt mig som ett offer för systemet.

"Krusa aldrig en karl" sa min mamma. Vi skrattade ofta åt det, men kanske påverkade det mig mer än vad jag tror. Ska jag tacka min mamma för att jag aldrig drabbats av systemet?

Jag citerar Kielos och kommenterar:

"Det är inte flickan som väljer att under mattelektionen i årskurs fem tyst stirra ner i bänken och låta killarna prata. Det är systemet."

-Jag har aldrig någonsin stirrat ner i bänken och låtit killarna prata.

"Det är inte tonårstjejen som väljer att inte kunna få orgasm och känna äckel för sin egen sexualitet. Det är systemet."

-Never happend. Visst nämnde mina föräldrar det var bra att "hålla på sig" för att slippa kallas för skolans madrass. Men orgprobbs? Äckel för min egen sexualitet? Inte en chans.

"Det är inte den unga mamman som väljer att hämta från dagis varje gång hennes son blir snuvig. Det är systemet."

-Aint gonna happen. Åker hellre och gör en dansk insemination än hookar upp med en mansgrisig karriärist som hellre kollar på fotboll och spelar multipoker än bryr sig om sina barn. Jag träffar heller aldrig sådana män. Faktiskt. De pappor jag känner är i allra högsta grad lika ansvarstagande som mammorna.

Jag vet att det stämmer. Jag vet att kvinnor misshandlas, flickor förväntas tiga, flickor prioriteras bort. Jag vet att tjejer tafsas på, kallas hora, blir våldtagna, blir utsatt för sexuella trakasserier på sin arbetsplats, ser manliga kollegor göra raketkarriär trots likvärdig kompetens. Men det har inte hänt mig. Förtränger jag? Vill jag inte se? Ska jag tacka min mor? Varför har jag inte drabbats av "systemet"?

Jag behövde aldrig någon hammare för att krossa partriarkatet. Kanske fanns hammaren i mig.

Kielos avslutar:

"Även om den lilla flickan inte själv har valt att sitta tyst på mattelektionerna så kan hon välja att prata. Samhället kan skapa henne ett utrymme. Och även om den unga kvinnan inte har valt sin oförmåga till orgasm så kan hon välja om. Samhället kan skapa möjligheter för henne att bejaka sin sexualitet. Och den unga mamman som visserligen inte har valt att hämta på dagis varje gång sonen blir sjuk kan sluta. Samhället kan ge henne möjligheten att bygga en identitet på annat än moderskap. Och även om ingen kan återuppliva de 200 miljoner kvinnor som fallit offer i det globala könskriget så kan vi bit för bit och åtgärd för åtgärd närma oss en fred. Det är inte systemet som kan förändra, det är du."

Det är du. Det är jag. Det var min mamma.