Svenssonlove
Bakade varma härliga scones så här på en söndag och bjöd hem min fina vän Henrik på brunch. Vi pratade om hur det var att ha någon länge. Så här var det för mig, varken mer eller mindre:
I hans famn, andas in hans doft och veta att det var vi för alltid.
Planera framtid och ha livet framför våra fötter.
Ringar på varandras fingrar och bråk om tvätten. Storhandla på Ica Maxi och köpa en fin manströja i present.
Glad då jag kom hem och han var där. Skönt att krypa ner bredvid honom på kvällen. Värmen i bröstet.
Lättnaden då vi var två om problemen.
Stoltheten då han charmade mina vänner och skojade med min mamma.
Hitta en lapp i jackfickan där det står att han älskar mig.
Vakna på vintern, vi är lediga. Sträcka ut armen och han är där. Jag är frusen. Krypa in i hans famn, känna hans varma kropp.
Veta varenda millimeter.
Hitta min gröna tandborste, han har lagt den ovanpå hans röda. Jag ställer dem upp mot varandra som en ståkyss. Han hittar dem, gömmer dem längst bak i toalettskåpet, min gröna under sin röda. Jag hittar dem igen och så fortsätter det.
Resa bort, känna press. Allt ska vara bra men nåt känns fel. Prata prata prata hela natten, lösa problem, vakna morgonen därpå, allt okej igen.
Gå längs stranden, bada ihop. Kyssa varandra under vattnet, känna hans stånd. Gå hem till hotellet, ha sex och somna svettiga.
Stressa varje morgon, han borde skynda sig på toaletten. Irriterad. En snabb kindpuss, hej då och vi ses i kväll.
Promenera, inte kunna sluta titta på honom.
Ringa flera gånger om dagen. Bestämma tid, mötas upp, kyssar på stan.
Bråka fulla. Vara jättearg, känna hat, såra varandra. Säga förlåt, känna skuld, ångra varenda ord.
Ha skön sex, kyssa varandras kroppar, titta djupt i ögonen. Lova att aldrig mer bråka, fläta in våra fingrar i varandras.
Vara i samma rum fast inte märka det. Känna ingenting i flera veckor.
Skratta fulla med hans vänner, de säger att jag förtrollat honom. En av hans vänner är ledsen för att han aldrig ringer, en annan är glad för att han är lycklig.
Gå och träna ihop, lösa problem ihop, laga mat tillsammans.
Se förjävlig ut. Villkorslös kärlek.
Han har det jobbigt ett tag, han är låg. Jag tar på mig en fin klänning, överraskar honom med tända ljus och en middag och massage. Vi älskar i flera timmar.
Tvivla på om han är rätt.
Han frågar om barn, jag blir rädd. Jag frågar om han vill gifta sig, han blir rädd. Han knuffar ner mig kramar mig och säger att vi har det bra som vi har det.
Känna lycka i flera år tillsammans. Aldrig känna ensamhet. Sen tog det slut.
Vetti fan om man vill ha det igen.
Njaoe?
*plockar några russin ur kakan och kastar den åt fanders*
...När man nått en viss ålder (läs; själsigt förfall) så ligger det någonting högst ovärdigt i att kompromissa.
Jättejättebra skrivet, sitter och bara "mengudsåärdetju" det är så fint och så jobbigt och så stort och så svårt. De där raderna satte ett leende på läpparna slog mig i magen och tvingade mig att kommentera.
Majki: Oj vad jag inte håller med dig. Typiskt vår generation att vara individualistiska och egoistiska. Tänka "ta mig som jag är eller dra". Jag gillar det inte.
Hej Lost! Jag har fått en massa mail från bloggläsare på myspace. Den här skrev jag på tio minuter och målade inte ens ut det. Skrev bara rakt upp och ner, fakta om hur det var- Är förvånad att den berörde någon. Kul att du kommenterade!
Jag är på Majkis sida just nu.
-Hahaha! ...jo, e nog så.
Överdramatiserade dessutom visst en smula, dock tror jag inte på att sluta försöka s.a.s. plocka russinen ur kakan i den mån man tror att det kan tänkas vara möjligt... även om det senare visar sig att man haft fel om och om igen. Även då ens vilja förändras med vad som bjuds så vet man ju vad man vill och borde inrikta sig på det och helst inte bara upp och acceptera alltför stora avikelser från den egna "just nu-viljan"... åtminstone undersöka från fall till fall hur pass nära den man tror sig kunna landa; M.a.o; Maximalt med information att förhålla sig till inför ett beslut.
Egoistiskt föressten att utgå ifrån sin vilja? -Jo kanske, om man är för rigid eller upphöjer metoden värdemässigt... annars känns det som ett ganska mänskligt/tidlöst grepp. (?)
Känner föressten (precis som MÅNGA andra, antar jag) igen mig lite överallt i texten i fråga, fast det börjar kännas lite uttjatat att överösa ditt skrivande med idel välförtjänta komplimanger dagarna i ända.
Tack Donna, fast jag vet inte om jag har någon sida att vara på... men du e välkommen om jag någonsin hittar en.
Donna: Jag tror dig! Men det kanske är som du säger "just nu"?
Majki: Att utgå från sin vilja är en bra sak. Att anstränga sig för att få sin vilja igenom (förslagsvis en bra relation exempelvis genom att mötas halvvägs, är en ännu bättre sak. En sak som jag i längden tror gör oss till bättre människor.
Klart som fan man vill ha det. Frågan är bara NÄR och med VEM....