marla - en expressionista

Alltså. Jag är in love i mina nya arbetskompisar. På riktigt alltså!

Men det är ju enkel gruppspsykologi. Jag har upplevt det ett tiotal gånger nu, hur det fungerar när man hoppar in i ett nytt och intensivt projekt. Jag måste sansa mig och försöka komma ihåg det.

Marlas amatörsammanfattning:

Ett 12-veckorsprojekt:

- v 1 - 2. Alla är lite osäkra, känner på varandra. Alla vill hitta sin plats.

- v 3. Alla tar en lättnades suck och har hittat sin roll. Slappnar av, slutar fokusera på sig själv, fokuserar på de andra.

- v 4 - 8. Förälskelse uppstår. Man kommer varandra nära, man är förtrolig, man känner att man har mycket gemensamt.

- v 9. En konflikt uppstår. Man kanske inte är inblandad själv, men någonstans i gruppen börjar några hata varandra. Antingen löses konflikten eller så förpestar den vardagen.

- v 10- 11. Man oroa sig över slutet på projektet. Blir blödig, tänker att man vill fortsätta jobba med de här personerna!

- v 12. Man lovar varandra dyrt och heligt att hålla kontakten. Man tror att man skaffat sig vänner för livet! Projektet tar slut.

Efteråt: På sin höjd en nick i korridoren.

Jag är fullt medveten om detta. Men ändå: Vi är tre redaktörer och triokemin är bättre än jag vågat hoppas på!

Kufen - I love him. Mitt första intryck var att han var en kuf och han vet om det. Men nu garvar jag ihjäl mig! Han har lång erfarenhet av tv och det märks. Han får mig att skratta varje dag. Faktum är att jag ler bara jag ser honom! Vi har kul ihop.

Dalkullan - Hon är smart, söt, enkel, naturlig och jordnära. En fantastisk organisatör till skillnad från mig. Så grymt profsig!

Fortsättning följer....