marla - en expressionista

Helt plötsligt utan att jag vet hur det gick till flåsade jag runt i en ring av svettiga människor i en färgglad gympasal. Mitt i ringen stod en hysterisk gayman som ömsom grimascherade, ömsom skrek kniiiiiiiiiip, presssssssa, kom igeeeeeeeeen på skånska.

Katja som är den fittaste doktorinnan av de fittaste, bar smart nog kläder som andas. Jag flåsade omkring i mina knallblå Adidasbrallor och min Fejk-jesus-tisha. De kläderna andas inte, tyvärr.

De spelade musik som jag aldrig hör. Vi sprang runt och gjorde indianhopp till Linda Bengtzing, plockade äpplen till Timbuktu och knep våra stjärtar till Rammstein.

Där var vanliga svenssons i sportiga kläder i alla åldrar och radiomusik och färgglada lokaler. Svårsöder med cigg rödvin och allt i svart, var som bortblåst och mina kinder fick en nyans av "Helena Rubenstein Red rose Nr 405" heeeelt naturligt.

Jag kunde inte låta bli att lägga av ett hästgarv mellan hoppen. Ingen annan log, utom Skåne-bögen som nickade uppmuntrande till mig.

No more smalfetma*!!

Gick hem i kvällsolen och tänkte att allt är väldigt bra just nu. Jag var lite yr av all ansträngning men kände mig varm och fri. Jag hade glömt hur det kändes att träna. Tänk att man kunde få den där smögarkänslan med endorfiner som rusar runt i huvudet och det där lugna sköna i bröstet och bruset i fingrarna och känna att armarna hänger helt avslappnat- bara av att ta ut sig lite extra!

På torsdag är det dags igen. Beach 2007 är nära. Nog för att jag kommer att sitta begravd i en tvfabrik hela sommaren, men ändå! Lite fräsch smal-snyggma har ingen dött av! Jag tänkte på Skåne-bögen och log för mig själv precis innan jag skulle somna.


* Smalfetma - När man ser snygg och smal ut med kläderna på men är helt sladdrig där inunder.