marla - en expressionista

Hamnade på Bondens marknad. Farbrorn bakom bröddisken bar vit mustasch vilket gjorde att jag råkade stanna till lite för länge. Jag hade utan att tänka på det gått på trix Nr 1 i försäljartrix-manualen, att få kunden att stanna och titta på utbudet.

"Do ska köpa bröd huh?
"Eh ja.... Jag tror det..?"
"Jag ska visa. Fyyyyra sorters bröd. Do ska smaka ALLA!"
"Kejrå"

Började tugga i mig de halvtorra brödsmulorna utan att ha något att skölja ner med. Log förstulet mellan idisslingen medan mannen stirrade på mig för att få sig ett utlåtande.

"Ja, det var gott."

Han fortsatte stirra.

"Ja alltså, VÄLDIGT gott." sa jag med ett osäkert leende.

"Jaaa! Jag veeeet, men.." Han gestikulerade vilt. (Mumlade säkert mamma mia också när jag inte hörde.) "Men vilket ska do HAAA?"

"Jaha! Ehm. Jag tar ett surdegsbröd. Och ett vallmobröd. De där två i mitten är inget för mig."

"Micket micket bra! MIIIIICKET bra!" skrek han. "Det visar att do har lite av det gamla och visa i dig. Do ha lite surdeg i ditt liv. Men du ha OCKSÅ det moderna och ungdomliga. Vallmobrod. Do vara micket, micket lycklig!"

Han fullkomligt strålade. Han lutade sig förtroligt framåt bakom bröddisken. "Do vet, de flesta av de onga. De ha  bara ljusa Vallmo."