Högtidsböl
Jag högtidsbölade igår. Ni vet som jag alltid gör på högtider. Och egentligen gör på alla sorters tillställningar. Så fort det ska hållas tal eller sjungas skira sånger- bölar jag som en gris.
Det var på Anna-Marias 30-årsfest. Dans-Lisa höll ett egenkomponerat tal för henne igår, och det var precis ett av de tillfällen jag talar om. Jag försökte sitta rakt upp och ner och se väldigt cool och oberörd ut, precis som alla andra men det var stört omöjligt. Redan vid de första orden kände jag hur det högg till i hjärtat.
Lisa ställde sig mitt i rummet, inför alla AMCs vänner och inför hennes familj och berättade om deras vänskap. Med en inlevelse utöver dessa världar berättade hon om hur deras vänskap känns innuti.
"Vår vänskap är så mycket. Det fina råd, det är när jag håller dig i handen och vi springer nedför Götgatan och skriker "Väääästerbrooon"! Det är prat hela natten. Pasta med ketchup. Och så enkla saker saker som en glass i solen."
osv..
Jag tänkte på millish. Exakt så var det! Nu fanns det ingen återvändo. Snörvlandet satte igång på allvar och jag torkade tårarna hejvilt med ett extremt fånigt leende på läpparna. Jag saknade millish, samtidigt som jag berördes över hur fin Lisas och Anna-Marias vänskap var.
Jag blir sådär blödig på tillställningar. Jag gråter på alla bröllop, jag bölar när pappor håller tal och jag lipar när någon ska sjunga en sång.
Det pinsammaste var nog när jag jobbade på Mittnytt på Svt och skulle göra ett kort inslag om skolavslutningen på en lågstadieskola. Hela kapellet var upplyst av sol och förväntansfulla vackra små barn. De var finkammade, vitklädda och helt rödblommiga av pirrigheten. Jag mindes hur det kändes att stå där och ha sommaren och världen framför mina fötter.
Jag växlade några ord med rektorn, intervjuade de rara små barnen och följde med fotografen när han tog bilder. Allt gick bra ända till de tog ton.
ungarna: "Den blomstertiiiiiiid nu kooooomer. Med luuuust och fäääägring stooooor"
BUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH! UÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH! SNYFT SNYFT. UÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH!
Fotografen glodde irriterat på mig. Ville väl tillbaka till kaffekoppen på redaktionen.
Kommentarer
Postat av: mimi
Bättre att vara känslig och grâta lätt än att ha en sten som hjärta...
Postat av: Lisa
Vad fint du beskriver det. Nu blir jag rörd...
Postat av: Jerk
fan vad vackert..
Postat av: marla
Ett cementerat hjärta utrustar jag mig med när jag Spyar på i natten med gräddan av kaffelatten. Det är såna här gånger det krackelerar.
Postat av: Sir Huus
Finns ingen som kan skratta och gråta som du.
Postat av: marla
Jo min faster! Hon skrattar och bölar hejvilt.
Trackback