marla - en expressionista

Mer glamouröst än så här blir det inte. Det blir bara en full och patetisk mediebrutta med en fejk-Calzone upptryckt mellan läpparna. En äcklig Calzone som inte ens är äkta.

Hade ju kunnat  filosofera och brodera ut det. Om alla de snygga och kända och alla de som svenneburgarna ville höra om.

Det vore kanske smart att glassa till det lite på låtsas och ge sken av att det berör mig ryggen, tänker jag nu då jag sitter här och svamlar i en kvart innan det är dags att stupa i säng och sno åt sig lite sömn.

Jag hade en biljett men någon hade gjort fel och lagt två i mitt kuvert och det målade bilder i mitt huvud. Jag hade nu möjlighet att ringa någon av mina fantastiska vänner. Den första som dök upp i mitt huvud var min gayvän Karl som är jordens kameliont och som alla älskar för att han är så härligt äkta. Eller så kunde jag ringa balla coola Fröken Kry, som alltid bara strålar och ler stans största leende, medan hon bara är. Alla skulle undra vem hon var och hälften skulle ragga på henne för att hon är både snygg och underbar och jag skulle stå där och le för mig själv och tänka att det aldrig slår fel. Esther hade också varit fint. Hon är en sval vacker skönhet som aldrig stressar och som jag kan finna ro med och som verkligen hade gillat att vara här. Anna-Maria var det dumt att ringa då hon jobbade på konkurrenttidningen. Någon av mina barndomskompisar skulle aldrig resa sig ur soffan för att gå på fest, det föll sig liksom aldrig naturligt för dem. Jag kunde ringa Mattemus som faktiskt på senare tid passat in både här och där trots att han helst hängde på de välkändaste söderhaken.

Äh. Jag tryckte ner extrabiljetten i väskan och bestämde mig för att prata med alla som jag jobbat med. Säkert 100 stycken. Alla var där och jag kunde inte nöja mig med den ene eller den andre utan minglade runt som en rastlös ande. Lyckades ganska bra tills jag tröttnade och fyllnade till ordentligt. Stod där och hängde med de högsta cheferna och tänkte att jag inte längre brydde mig om ifall de var assistenter eller biggaste bossen. Tog en taxi hem och följde en hungrig tvångstanke som tvingade in mig på seveneleven och sa åt mig att köpa onyttiga grejor som skulle svullas snarast möjligt. Inte mig emot tänkte jag och tryckte upp fejk-Calzonen.

Alltid då jag blir full börjar jag drömma om musiken. Två låtar har vi gjort jag å millish. Och Pete hade faktiskt lovat! Han skulle ju få in våra melodier i datorn på nåt modernt sätt. Nu hade millish ringt och sjungit in en till på mitt mobilsvar. Jag lyssnade tvåhundra gånger medan jag svullade fejk-Calzonen. Åh!

Åh, vad jag älskar den jäntan, tänkte jag då jag lyssnade.