marla - en expressionista

"Gå på på Kina". Gå på ett land. Ja, de kallar det faktiskt så, det här med att besöka en kinesisk restaurang för att avnjuta klassikern fyra små rätter och en starkbärsa.

Rent grammatiskt skulle nog språkpoliserna råka köra bokstavsbatongen rakt upp i skalledonken, i ren ilska. Men det finns en naturlig förklaring till begreppet "Gå på Kina". Och det har inget med bondtölpskultur, norrländsk fåordighet, massdyslexi eller någon annan avancerad förklaring att göra. 

Nej, det är nämligen så att Kinarestaurangen i hålan är den enda restaurangen med utländsk mat utöver snabbmatskebab och burkmatspizza. Varför krångla till det? Att gå på Kina är ju lika enkelt som att koka fläsk och pärer, eller käka rullrån framför dumburken, gå ut på lokal runt den 25:e varje månad, dreja lerduvor på torsdagar eller.. Ja, lika enkelt som att varje dag ser likadan ut. Och det finns ju faktiskt inget annat kinesiskt i hela kommunen. Så att gå på Kina-restaurang blir som att åka till ett helt land, en orientalisk kulturupplevelse.

Idag gjorde jag just det. "Gick på Kina" med Marie Kry. Vi slackade runt ett tag i Rådmansgatekvarteren tills vi slank in på ett snorbilligt sammetsinrett sunkhak där gula toffsar hängde i taken. Kadosch och jag var rakt tillbaka till sjuttonårsåldern då Kinakrogen i Örnsköldsvik var enda haket i hela länet där minderåriga tilläts dricka sig berusade tillsammans. På avslagna bärsar i plastglas. Till klinkande asiatiska ching-chong-toner. Mellan röda väggar och blanka mahognybord.

Barnfamiljerna hade för längesedan gått hem och alkisarna hade ramlat ihop i något hörn eller dragit hem till Benke och Berra för några klunkar Explorer. Därför var Kina-restaurangen ämnade bara för oss. Vi skrek och gapade och tjattrade och rapade och var betydligt mer ofina än dagens ungdomar, som verkar vara snäppet skötsammare. Min kära 18-åriga syster till exempel som har mer självkontroll än vad jag någonsin haft (vilket bevisades när jag lyckades smuggla in henne på Riche och hon hade stenkoll på det mesta medan storsyrran som ska föregå med gott exempel söp bort sin mobil). Eller så vill hon bara undanhålla mig från sin mer dekadenta sida.

Jag tror inte att hon går på Kina. Jag tror inte att någon går på Kina längre. Kanske går de till Kina-restaurangen, men det är en annan, mer ointressant historia. Jag fick i alla fall ingen kulturupplevelse över huvud taget idag. Det enda jag kände medan de flottiga frittevårrullarna fyllde min munhåla, var att jag absolut kunde tänka mig att dricka billiga bärsar på en sunkig Kinarestaurang före nästa fancykrogbesök, som en tonårshyllning liksom.