marla - en expressionista

När jag lägger ut mitt liv på nätet

Fick frågan. "Hur känns det att lägga ut sitt liv på nätet?"

Jag gör det inte. Ni vet inget om min mamma, inget om min pappa. Utom kanske någon bra sak, eller någon sak som inte går att ändra på. Ni vet inte vad vi bråkade om den där gången då jag var sexton.

Ni vet inte om jag har fjärilar i magen för att han kysste mig adjö igår. Jag skriver det aldrig.

Ni vet inte vem jag vaknade med häromsistens. Ni vet inte om jag känner mig ensam just nu eller om det var för en månad sen.

Ingen vet om det var en flicka eller pojke som kallade mig baby.

Ni vet inget om min syster, inget om min bror. Ni bara vet att de finns.

Ni vet inte om jag är glad eller ledsen. Förstår ni ens? Märker ni när jag vill vara elak? Eller när jag vill få er att skratta tills magen gör ont?

Ni vet inte att jag dansade mig svettig igår då ni fick läsa om promenaden i Tanto.

Ni vet inte mina vänners dåliga sidor.

Ni vet inte om jag hämnas när jag skriver om kärlek.

Ni vet inte hur ont det gjorde när jag skrev om smärtan, fast ni fick läsa den idag.

Ni vet inte hur mycket jag älskar.

Jag vet.

Precis som mycket annat skrivande är "blogging" en konstart. Dvs, det går att bara "göra", men också att behärska och utveckla mer eller mindre till fulländning. Att balansera på den slaka linan utan balansstav (?) i sitt skrivande - att vara catchy, broderande och personlig utan att bli intim. Ge en känsla av att man som läsare inte bara känner igen utan känner bloggaren, och har gjort det LÄNGE.
Marla, jag antar att den som ställde frågan inte läst dig?
Som vanligt när du kör dina "rannsakningar" så kan man bara skamset "bocka av" alla femettor som avlevereras med ett "kattisch" (=trumvirvel).
Men en sak vet man alltid när man läst några dagar av och med Marla: Man VET att man kommer tillbaka. Om än sporadiskt. Man vet.
Jag vet.
Och jag tror du vet.
Kram å tack för att du finns!
PS. Oops vad snyftigt det blev... Men men, ibland ska också det sägas.

Hej!
Länge sen!
Din blogg är lika bra som vanligt!
Kram Tove

Känner litegrann som "GH" ovan inför din weblogg... Du e sjukt träffsäker helt enkelt.
Det är väl dessutom ingen som förväntar sig annat än att en s.k. offentlig logg/dagbok kommer att (och SKA) vara en smula mer tillrättalagd än en helt privat dito.