Möten vid lackade bord i bok
Möten. Inte möten mellan människor som aldrig träffats förut utan möten med samma gamla trötta ansikten. Möten där samma diskussioner kommer upp, där samma gamla skämt dras gång efter gång och där två alltid ska gå emot varandras åsikter.
Där det alltid ska tuggas äckliga kanellängder som oftast är lite för torra.
Möten i rum som sett likadana ut i årtioenden och där ingen bemödat sig med att rycka ner de där förskräckliga aprikosbrokiga gardinerna med turkosa stänk.
Möten vid lackade bord i bok.
Möten där någon alltid ska briljera lite för mycket om sin kompetens, sådär att det känns lite stickigt i kroppen när man lyssnar. Jag ogillar då det känns stickigt.
Möten då blickar ska växlas om chefen oproffsigt springer ut för att ta ett livsviktigt telefonsamtal. Som idag.
- Det är Henrik Schyffert. Jag MÅSTE ta det här.
Möten då alla medarbetare råkar höra exakt varenda ord av pinsamt lismande som sägs genom den tunna glasdörren. Och blickar som åter möts.
Sen finns det möten där alla nästan somnar. Där det enda som hörs är overheadens surrande och spritpennans gnekande mot white board. Projektledaren hasar trött fram i sina tofflor och andas tungt mellan meningarna.
Ja, jag säger då det. Möten.
Exakt, hur många skitmöten har man inte suttit på....