När egot tar över
Jag var sårad och arg, arg och sårad. Och väldigt ledsen. Jag förklarade varför. Han lyssnade alltid, det var fint av honom. Till en början protesterade han och sa "Nej men så är det väl inte?" men frågetecknet fanns där insmuget i hans påstående.
Jag kastade mina känslor framför hans fötter. Jag blottade mitt innersta, lade mig platt på marken och försökte förklara varför jag var ledsen. Jag visade mitt lilla jag. Han nickade. Sakta men säkert började han förstå mig.
Det slutade med kyssar och ett förlåt. Mitt uppgivna jag fick hopp igen och klumpen i magen var borta.
Men så gick det en vecka. Sakta men säkert tog hans ego över. Till slut sa han "Nej men så är det väl inte?" Och så började vi om igen.
Kommentarer
Postat av: Linn
Relationer säger jag bara! Han tyckte säkert bara att du var jobbig. Jag hatar verkligen att känna mig som tjatmoster när killen inte vill diskutera saker!
Postat av: johan lindqvist
trevligt igår.
hälsa johan stemme.
/j.
Postat av: marla
Det var det Johan! Ska hälsa :)
Trackback