Dagens roligaste telefonsamtal av någon anledning
En del undrar säkert varför jag ibland mycket oförutsett och plötsligt asflabbar i telefonen. Jag ska försöka förklara. Eller nej, det går kanske inte. Eller jo.
Samtal 1: Jag höll på att göra i brallan idag. Min telefon ringde. Det var min bror, han som i snitt ringer en gång i månaden.
Bror: Det ser ut som att ditt jobb är på tv.
Marla: Va? Vad pratar du om?
Bror: Ja alltså, de filmar ju korridoren på ditt förra jobb. Men det är ju på fel kanal? Eller gör ni produktioner till flera kanaler? Jag vet att din tv dammat igen din jävla bohem men kolla om den funkar.
Marla: Okej, vänta då.
Jag gör nästan i brallan då jag exploderar av garv. JASON står mitt i bild med en ärtgrön, jag säger ärtgrön kofta och ser generad ut.
Marla: Ahahahahahhahahaha!!! Den där gamle svartklädde hårdrockaren som oftast sitter begravd i något manus med sammanbitna käkar var den siste man på jorden, eller åtminstone den siste mannen i mediefabriken som jag trodde skulle gå med på att stylas om i tv! Ahahahahahhahahaha!!
Bror: Va? Hallå?
Marla: Ahahahahahhahahaha!!! Ahahahahahhahahaha!!!
Bror: Ja, det var bara det jag skulle säga.Vi hörs.
(klick)
Marla: Oj då.
Samtal 2: Pratar med den underbare halsduksmannen (förläggaren) i telefon. Vi bara pratar och pratar och pratar och pratar och det tar som vanligt aldrig slut. Nästan.
Halsduksmannen: Mina grannar mitt emot har skaffat en enormt stor tv.
Marla: Jaha.
Halsduksmannen: Det är den fetaste tv jag sett!!
Marla: Stor och fet. Okej.
Halsduksmannen: Det är det enda de gör nuförtiden. Kollar på tv. Dag och natt. Natt och dag. När jag stiger upp på morgonen står den på. När jag kommer hem från jobbet står den på. När jag går upp mitt i natten står den på. De kollar på tv HELA TIDEN nu då de köpt en tv.
Marla: Ahahahahahhahahaha!!! Ahahahahahhahahaha!!!
Halsduksmannen: ?
Hahaha, visst var den läcker den ärtgröna aningens för stora farfarskoftan?
Hahaha! Hej Jasons fru! Nja. Jag föredrar rocklooken, helt klart. :)
kram
För er som inte forstod varför jag garvade så mycket under samtalet med halsduksmannen så kan jag berätta att det var för att jag såg honom framför mig när han satt och tittade ut genom sitt fönster och inpå den gigantiska tvn på fasaden mitt emot.