marla - en expressionista

Det var ett gytter av gycklare, medeltidskvinns och munkar med mjödkrus, pungar och läderkåpor. Självklart urblekta överarms-tribles och crocks till.

De förföljde oss de där läskiga Foppa-tofflorna. Det var lite som att sitta mitt i ett bad taste-helvete konstaterade vi när vi, efter att ha sicksackat oss fram i svettstinkande folkmassan, utmattade slog oss ned på närmsta uteservering.

De ville väl fly vardagen och tänka bort det som var på riktigt. Skönt för dem att vakna i en låtsasvärld där det enda viktiga var mat på bordet och vem som skulle spontangyckla just idag. Vi fortsatte iaktta dem, det var svårt att undgå. De kändes fantasy-hårdrock, Nightwish och Evanecense.

Det var Jesus-sandaler, det var garvade skinn, rullade flätor, rollspelsfantaster och lajvare på liv och död. Det var ringbrynjor, trältunikor, flätad näver, hantverk, särkar och rep. 

Jag, Karl och millish halsade i oss bigbärsan allt snabbare medan våra pannor pärlades av hettan. En fetlagd medeltidskvinna blåste i ett valthorn. En pungpåseman slabbade i sig köttslamsorna som hängde i trådar från en köttklubba. En särksnubbe tågade förbi och fick smaka på köttklubban bara sådär. Han visade tandraden och slet tag i köttmassan som ett djur.

De var medeltidsfolk och de log lite sådär religiöst och nyfrälst belåtet. Kanske var de skåpnördar från högstadiet som äntligen funnit sin nisch, de lyckliga liven.

-Nej! Vi vägrade och vi reste på oss. Nu var det dags för Fårö. Nog för att vi riskerade att springa på en hel del nekroturister, men det kunde knappast vara värre än detta.