marla - en expressionista

Jag brände 3 tusenbitar igår. Det gjorde ont när pluskan sprack. Stickigt liksom.

Jag köpte en klänning, den äger. Jag studsade nedför gatan mittistan och kände mig konsumeringsoslagbar igen, som när man köper lycka på burk. En klänning, den passar på Finlandsbåtar och Stureplanskrogar, svärmorsmiddagar och norrlandslogar. Dyr dyr dyr så innihelvetet, men världens bästa livsefterrätt!

Den smet åt i midjan och till nya stövlar och Helena Rubenstein Color Clone,  vanilla vispat med biscuit och vips, du är vackrast i världen. Svartvita örhängsknappar och guldig rouge med matchande brosch. Ut med vänner och Alcasevin i strupen mellan skrattsynkarna och sprattiga electrokroppar, män i rockenroll och damer babydoll.

Jag skulle fortsätta leva som innan. Jag stod där i lilla baren vid köket och spelade innerstadspelet med näsan i vädret men han var inte där. Kunde inte tänka på något annat. Jag ville slingra mig runt hans hals och visa oss för credsen, de som visste vilka vi var men inte ihop.

Tänkte på ögonen i förmiddagssol, ljusa som genomskilighet på håll. Ofta var jag alldeles för nära för att se. De genomskinliga vackra log ju mot mig den morgonen över gröna äggkoppar. Skrattade och omfamnade person, och kärleksfull feminitet tog fram hela hans manlighet. Det var ju han som var en riktig man, ingen annan med skägg och allt.

Jag tog en till Chardonnay och lyssnade till vänner och andra jag känner -Vad har ni för relation och är ni LMKK? Och skratt. Lite Mera KnullKompis. Hon sa att hon inte kände nåt, men hon var arg som fan på det där våpet med guldskärp och rosa läppar som knappt kan gå i höga klackar och klippediklapp med böjda knän och hon vill ha honom, jag är säker! Sa hon. Hon svor.

Liggförälskade, de var inte mer än så. Det var ingen äkta love, hon svor på det. Svarta ögon och lystna blickar, jag trodde henne inte.  Den andra höll med och hon hatade också exiga desperados som ringer i tid och otid. Svartsjuka blixtish! Osäkerhet. Det var history för mig, rolig history. Och jag kunde inte tänka på något annat än hur de ljusblå log.