barasåuppochnerhelatiden

31746-73
Det är så hemskt när fåglarna skriker och det tjuter i rören och kylskåpet surrar och det doftar sopor och diskhögen växer och du inte kan skriva ett ord och allt bara känns jobbigt. När du skulle leva renlevnadsliv och du hamnade i den där baren i Götgatsbacken i alla fall och du tog den där ciggen fast du inte skulle och när du lovade dig själv att aldrig mer sänka dig till din fiendens nivå men till slut blev precis sådär primitiv.

Då är det så härligt att få den där endorfinkicken efter långpromenaden längs med Årstaviken och den Södra Mälarstranden i morgonluften och du känner dig pigg och glad och du får klarhet och vet hur du ska lösa all världens problem och du ringer och säger förlåt och hon blev sådär glad och ni drog lättnadens suckar tillsammans och började om igen.

Då är det så hemskt när din huvudvärk aldrig vill gå över och grannfamiljen ovanpå väsnas för att den tanklöse föräldern givit sitt barn stora glaskulor och en högljudd tuta och barnet oavbrutet blåser i tutan och kastar glaskulorna i golvet om kvällarna. När pressen att vara bäst på sitt jobb är som starkast, när kreativiteten försvunnit och när din organiskatoriska förmåga känns som bortblåst, när skallen är tom och hjärnan död. När längtan efter att bara vara bra tagit över och du känner dig så liten, så liten.

Tänk då är det skönare än skönaste skönt när idéerna kommer till dig som blixtar från klara himlar och du känner att allt faller på plats och du är praktisk, snabb och kvicktänkt och energin bara sprutar ur dig. Då är det så skönt att känna sig hel och rätt och när kollegorna dunkar dig i ryggen och skriker ”Bra jobbat!” på måndagsmötet och tittarsiffrorna kommer och du får en lyckokick när du läser dem för att så många ville se just det du har gjort.

Då är det så jobbigt när rastlöshetens piska kittlar i ryggen så snart man satt sig ner för en minut. När man sitter där och alla världens nöjen teasar dig till vansinne och de pojkar du inte vill ha väldigt gärna vill ha dig, men den pojke du vill ha inte alls vill ha dig och när du ligger där deppad och ensam i din säng och tänker på relationer och undrar varför alla i innerstaden är egoistiska singlar och när de i småstäderna är lyckliga trygga och förälskade. När du undrar vad som gick snett med ditt livs kärlek och hur alla egentligen får till det och du tror att du kommer att vara ensam resten av ditt liv.

Då är det så skönt när den du älskat kramar dig igen och du tänker på det kan vara så enkelt och rent och vackert och när du känner att det är ni två i evighet och ni inte kan sova för att ni pratar och ler hela natten mellan kyssarna och älskogen och planerar framtid och liv och alla saker ni ska göra i evighet.

Då är det extra jobbigt när du fryser och bilarnas avgaser sticker i näsan och folken är dumma och trötta och knuffar utan att be om ursäkt och någon suckar irriterat och högt för att du står på fel sida i rulltrappan i tunnelbanan. När de arga människorna trycker ut dig ur tunnelbanevagnen för att de vill komma bort och ut- fort, fort, fort. När du känner dig smutsig och bara vill hem och gömma dig under en filt och när kassörskan slänger växeln i händerna på dig med en nonchalant blick och ser dig över axeln för att serva nästa stressade kund fastän du bara ville att ni skulle le mot varandra.

Därför är det så härligt när du pratar med taxichauffören och märker att han är den varmaste människan du mött och du knappt vill stiga ur för att ni skrattar tillsammans åt allt och inget och när du hjälper en tant att knyta skon för hon inte kan böja sig ner för sin onda rygg och hon är så tacksam och vacker i sina trillioners skrattrynkor och vill ge dig en femma fast du säger att du inte vill ha nån och önskar dig lycka till i framtiden. Då är det skönt så skönt att bara kunna vara där ute i en park i solen med fantastisk musik i lurarna och lyckan spränger i ditt bröst.

Då är det så jobbigt när släkten ringer oavbrutet för att de bråkar och vill att du ska ta deras parti och ska ta ställning för just dem och när de är arga och ledsna och gör allt så komplicerat och du bara vill att de ska andas och slappna av och du sitter i timmar och försöker få dem att förstå varandra för att du är mitt i och tycker om dem allihopa.

Då är det underbart när du sitter tillsammans med släkten och moster berättar om den där gången vi var små och hade klätt ut oss och roade alla med egen teater och alla skrattar och äter gott tillsammans, när alla släktfejder är som bortblåsta och alla är lyckiga och den där varma familjekänslan i samhörighet är det enda som betyder något.

Då är det tröttsamt när du går runt i timmar i affärerna när du ska köpa den där födelsedagspresenten till 30-årsfesten som du inte har en aning om vad det ska vara för att du kommer på att du egentligen inte känner din vän för att ni bara har en ytlig relation. Och när du kör vilse på vägen dit och svettas och snurrar runt runt runt i Stockholms innerstad för att du har världens sämsta lokalsinne.

Då är det så skönt att ta den där roadtrippen till norrland och musiken dånar och landsvägen sträcker sig mellan dalar och berg,  solen är varm och rund och det känns som att ni har världen och sommaren framför era fötter och det glittrar i dina barndomsvänners ögon för att ni ska ha en toppenhelg ihop och du tänker att de måste vara de bästa människorna i världen och att du är tacksam för att du har just dem.


Någon borde lära mig det där mellanläget som vissa pratar om.




_________________________________________________________________________________________


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback