Nattens sökare och den tantkåta servitrisen


31746-92

Linn och Lea stegade in i den sunkiga lokalen. Nattens sökare, både kvinnor och män, stod alla på rad i baren. Tomma i blick och med öl i hand. Alla såg castade ut. Som att de handplockats av en hungrig långfilmsregissör och en mäktig headhunter med näsa för allsköns människotyper. De var alla på jakt.


Och där stod de, Linn och Lea. De lät sina uttråkade men aningen lystna blickar smeka äver männen, som en strålkastarbelysning vid teaterföreställningens huvudnummer. Inget intresserade dem på allvar. De dolde sina föraktfulla skratt när de, deras vana trogen, gav sig på att gissa var och ens livssituation. Deras favoritsyssla.

- Han jobbar som lastbilschaffis. Och i vår bygger han en fontän på den slaviskt rektangulära gräsmattan som omringar enplansvillan. Guld-doubléfisken i mitten av fontänen sprutar säkert upp både piss och vatten, skrattade Linn. Lea fortsatte, lika entusiastisk hon.

- Men det spelar honom ingen som helst roll. Bara han bräcker grannen som just snickrade ihop ett grannt lusthus för de sista pengarna han och frugan tjänat in på månadens fabriksarbete. Övertidspengarna gick till den vitmålade snickarglädjen. Och ingen anar att bakom de spröjsade fönstren döljer sig hysteriska barn, död kärlek och dagliga bråk om skåpsupande. Och ältande kring svartsjukedramat på danslogen i fjol sommar. Lea såg ovanligt jävla nöjd ut, men Linn skulle ta ner henne på jorden. Och hon kontrade.

- För att inte tala om svordomsharangerna kring petitesser som diskmaskinsurplockningen, tonåringens klädhög mitt i det nytapetserade rummet och vem som först ska ockupera toaletten. Linn kände att hon inte riktigt lyckades och sneglade i stället vidare på den tragiska församlingen inne på syltan.

-Den där liraren ser ut som Zed, Mc-snubben i Änglagård. Eller snarare gör allt för att se ut som Zed. Linn lade diskret pekfingret på bordet i riktning mot en kille som såg ut att vara i 28-årsåldern, antagligen bosatt i Hässelby eller någon annan sunkig förortshåla.

- Jo visst. Men han är lite bedrövad eftersom han inte riktigt lyckades hela vägen. Det här med att färga håret svart, det blev för mycket för honom. Det fick bli mörkbrunt i stället. Kanske trodde han att han skulle kompensera upp halvmesýren, om han införskaffade den där fransade skinnvästen. Shiiit alltså!

De garvade i dimmorna. Linn bjöd på att Lea var strået vassare på det här, än henne själv. Det var ju därför hon älskade den här blonda borgarbrackan. För att hon var ovanligt skarpsynt och för att hon alltid överraskade och roade och henne. Det slog aldrig fel!

De fortsatte fnissa förnöjt tillsammans och tog en klunk av den flasköl som servitrisen vant halat fram ur det rostfria kylskåpet. Vid exakt samma tidpunkt stelnade de till. Det var när servitrisens ansikte kom så nära att de kunde känna hennes andedräkt.
Lea petade hårt på Linns höft, osynligt under bordet. Linn knuffade irriterat tillbaka.
Fattar hon inte att jag redan hajar! tänkte Linn utan att ägna Lea en blick. Hennes ögon var redan fäst vid den tragiska uppenbarelsen.

Servitrisen var uppemot 45. Som de flesta servitriser, var hennes kropp fortfarande smal och smärt. Man kunde se att hon stressad sprungit omkring med otaliga brickor och glas i allmänhetens tjänst, i minst ett decennium tillbaka. Och att hon i hela sitt liv använt dricksen till billiga hudvårdsprodukter från H&M, fel makeup och alldeles för dyra salongbesök hos hos den lokala förortsfrisörskan. De följde henne med blicken då hon smidig som en kvinnlig lejontämjare från Cirkus Cirkör, singlade bort mot de övriga gästerna.

Det spelade ingen roll att hennes kropp var slank och att den såg 20 år yngre ut. Hennes tantkåta blick och hennes härjade fårade ansikte fick ändå de allra nyktraste restaurangbesökarna att titta ner i golvet.

Det var just ansiktet som framkallade den reaktionen. Det fula gamla ansiktet som omöjligt kunde ligga till grund för hennes enorma självförtroende. Den ogrundade yrkesstolthet och uppblåsta självaktning hon fått som vacker ung kvinna, då männen dyrkat det restauranggolv hon för tillfället klickade omkring på, fick nu hela hennes uppenbarelse att bli pinsam. Hon kunde inte längre leva upp till bilden av sig själv som en tiopoängare.
För de gäster som var mer empatiskt lagda, tedde sig hela hennes person mer sorglig, än pinsam.

Linn och Lea växlade åter blickar. De hade båda förstått hennes typ. Mycket riktigt tog det inte många minuter innan det var dags för servitrisen att ta upp en beställning från bordet bredvid. Ett bord fyllt av unga män, hälften så gamla som henne själv. Man såg hur hon nästan tog sats, tryckte ihop pattarna med armbågarna, drog in andan- och gick fram.

De gastande 20-åringarna hade tidigare under kvällen beställt in shot-bricka efter shotbricka och byggt små patetiska pyramider av shotglasen under högljudda grymtanden och vadslagningar. De var på rätt plats vid rätt tillfälle för att beté sig just så.

- Äckligt grabbiga, fräste Lea i ena mungipan.
- Ja fy fan, men de vet väl inte bättre ännu, slätade Linn överseende över. Linn var den mer förnuftiga av dem. Och kanske var hon inte lika elak som Lea.

Lea höll med och började nästan fantisera om en pojkarna, hur han skulle te sig om säj- åtta år. Hennes marijuana-rus kändes plötsligt väldigt behagligt.
Hon skärpte till sig och försökte åter fokusera på scenen som utspelades vid bordet intill.

Den tantkåta servitrisen vickade fram, böjde sig långsamt nedåt, tittade var och en av pojkarna i ögonen och lutade sin hängbyst mot mahognybordet. Hon var mån om att de skulle lägga märke till hennes rynkiga, solariebruna behag.

Spendrup-tröjan spände hårt runt midjan och det kortklippta, rödslingade håret låg sprejat, hårt på plats.
Redan började en av de mest packade ynglingarna att lägga märke till hennes kåta ögon och kropp. Hans berusade blick fastnade ganska snart mitt i urringningen, precis som servitrisen velat. Brösten var det enda han såg och han satt som förlamad. De andra i sällskapet deklarerade med yviga druckna gester för varandra, hur de ogillade den burdusa kärringens tilltag. Antagligen anade de vart det barkade.

-Henke, ta upp den där jävla beställningen nu, så vi kan fortsätta med pyramiden. Det var ju Dannes bet för fan! Dova rapar hördes och ben dunkades i golvet, i takt till euro-discon.

Det var alltid nån i grabbgängen som nappade på servitrisen. Och det visste hon säkert om, efter att ha gått igenom samma procedur år efter år, spekulerade Linn för sig själv. Servitrisen visste att oddsen låg på 1 av 20 på den just den här typen av krog.
Hon hade säkerligen aldrig varit något snille på matematik, tänkte Linn, men det finns ju inget sätt som människan lär sig svåra skolämnen så bra på, som att tillämpa teorierna i verkligheten. Enligt sannolikhetsläran hade hon efter de senaste veckornas 19 misslyckanden oddsen på sin sida. En smula skicklighet och förförarkonst behövdes säkert också, förståss.

En av grabbarna beställde in en white russian och tillade att han ville att den skulle skakas väl. Servitrisen anspelade direkt på sex. Hon reste sig upp och formade handen som om hon höll i en osynlig coctailshaker. Hon förde den osynliga shakern mot munnen och slöt läpparna om den. Man kunde se hur hennes tunga långsamt slickade vad som skulle kunna vara något helt annat än en rostfri shaker.

-Ah, du vill ha den skakad unge man. Hennes röst spann och hon plirade med ögonen. Grabbgänget uppskattade hennes skämt och ett samstämmigt gutturalt skratt bröt ut. Den kille som var mest begaisrad fick något vilt i blicken.

Vid stängningsdags, när Linn och Lea lämnade syltan, kunde de se honom hänga vid köksingången väntandes på servitrisen som skulle avsluta det sista inför stängningen. Visst. Hon skulle få sitt ligg inatt.

Linn och Lea deklarerade genast sin ångest för varandra. De skrädde inte orden då de stundom hånade, stundvis skrattde åt den tragiska scen som just utspelats framför dem. Men skratten klingade bort när de tänkte på hur rädda de var för att bli precis just som henne.
De var ju båda medvetna om hur mycket de älskade män. De visste hur mycket de älskade rödvin och brass och de visste hur ofta de anspelade på sex för att vinna en mans hjärta.

De visste att de levde ett för hårt liv med för mycket festande och för lite sömn, för att kunna bibehålla ungdomens skönhet. De hade gnällt över det här många gånger och alltid kom de fram tillsamma sak. De måste fan ta vara på åren innan 35.

Nu promenerade de snett över Götgatan. Vardagsnatten var tom på folk. De gick sida vid sida hemåt tillsammans. Ensamma i sina dystra tankar.




_________________________________________________________________________________________

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback