marla - en expressionista

Hes. Rösten har varit det i en vecka nu. Den bara bestämde sig för att jag skulle hålla käften och le i stället. Kombinationen halsinfektion + slackersemester med gormande nätter = hesare än hesast. 

Jag har till och med börjat identifiera mig med rösten. Mina vänner säger att jag är mer lågmäld än någonsin förr. Om det var något positivt eller negativt lät de vara osagt. Jag trivs i varje fall. De där svidande såren på mina ansträngda stämband sitter riktigt bra där nere i halsen. Det är nästan så att jag känner för att plocka fram en gitarr och riva av några slingor Janis. 

Att kraxa sig fram under långa temponätter, att gå ner i varv och vara tyst för en minut- det är faktiskt ganska trevligt. Jag är en fantastisk lyssnerska. Man kan till och med hårddra det och säga att min halsinfektion gör mig till en bättre människa.

Frågan är bara om jag är en skränig grogghagga eller en sexig Jessica Rabbit?