marla - en expressionista

”Indien- antingen älskar man eller hatar det” fick jag höra innan jag steg på planet till Goa. Tyvärr tillhörde jag inom kort den andra, mer negativa kategorin av människor. Sex veckor skulle jag spendera i "India- the country where culture echoes, traditions speak and diversity delights is a land of magnificent monuments and where Taj Mahal, is only one of the historical wonders".

Mitt i fattigdomen, tiggande småflickor med syrade armar, köer till allt resturanger och bankomater, illaluktande gator, svettig sol, gapande försäljare, brödmannen som väckte mig om morgnarna klockan 05.00 med sin högljudda cykeltuta och den indiska eurodiscomusiken som dånade igåg 06.00, knuffande människor och ingen privat sfär, färger som stack i ögonen, koriander på all mat inklusive pizza, fördummade nerbrajande västerlänningar, feta skumma indier, rött damm som förstörde alla mina sneakers, ohyra i kläderna, rökelse som stack o näsborrarna, healing och meditaionsflummare som åkt dit för att ”hitta sig själva”, rejvare i fruktansvärda neonkläder, kastlösa kvinnor som sökte tröst fast man knappt kunde hjälpa och ett ständigt illamående. Behöver jag säg att jag inte tycker om Indien?

Här är ett utdrag ut resedagboken:

”Vi drog först till Bombey med Mr India himself, Dhilip där vi gick på en av Bombeys bästa restauranger, åkte till hor-distriktet och kollade på indiska prostituerade, fick en hel hög med gatubarn efter oss, kollade på helt fallfärdiga betongklossar till hus, på kolonial engelsk arkitektur och överallt kryllade det med tusentals indier som stenglodde på oss. Inte en enda västerlänning. Men det vidrigaste var nog när det började lukta bränt i bilen och jag tyckte att det luktade så starkt utifrån så att jag började hosta.

Jag frågade Dhilip om det brann nånstans. Med indiskbrittisk dialekt svarade han med ett skratt ”Oh no! That is just dead bodies!” Det stank likbränning alltså. Jag drog igen rutan fort som fan.

Vid midnatt tog han med oss på indisk "dansuppvisning" men jag kallar det nån form av strippklubb. Vi satte oss ner på en lång bänk längsmed väggen och drack indiska öl "Bangla" på rad. Sen skulle en massa unga tjejer magdansa för oss i glittriga kjolar och toppar. Dhilip växlade in buntar med pengar som vi skulle ge dem.´Så fort de fick 20 rupies dansade de i typ en minut. Aningen generad gav jag mina pengar till Allan, som var mest packad och själv drog upp och porrdansade med tjejerna samtidigt som han kastade högar med pengar uppe i luften över sig själv och tio strippor. Mads hakade också på och verkade gå igång på brudarna på allvar medan Allan bara skojade. Hehe.. Det var roligare att kolla på dem än tjejerna. Om det var moraliskt försvarbart låter jag vara osagt.

På natten sov vi på ett riktigt sunkhotell mitt i Bombay. Det var säkert var lyxigt med indiska mått. Det såg helt ok ut på ytan men stank mögel! Det var svårt att andas och när man skulle krypa ner i sängen som var extremt välbäddad med sträckta lakan, var hela sängen alldeles fuktig. Fy fan. Skulle till och med hellre ha spoonat i en trång 90:s med en sunkig hårdrockare.

I Frankfurt missade jag och Allan flyget, det var något problem med våra biljetter av nån fucking anledning. Vi hade dragit iväg med Mads och druckit öl medan Snusk-Karin, Frida och Maria shoppade. Sen kom vi för sent till gaten och då fick vi ta ett plan som gick 2 1/2 timmar senare. När vi till slut kom till Sthlm upptäckte vi att det strulat sig för Karin, Frida och Maria också, och att de också var kvar i Frankfurt! Och inte ens kommit med vårt senare flyg? Det upptäckte vi när vi skulle hämta ut vår packning och deras väskor låg på rullbandet utan att de hämtat ut dem. Men det MEST irriterande är att alla andras väskor kom utom min. Så jag fick åka hem utan ett enda klädesplagg. Men sen så ringde Karin och mitt bagage kom hem dagen efter med motorcykelbud.

Jag glömde allt när jag tog mitt första svenska friska andetag efter sex veckor av kvalm. Idag tjatar hälfen av arbetskompisarna om att vi ska köpa ett hus där nere. Glöm det. De älskar skiten, I hate it.