Som snö älskling
Min älskling, mitt hjärta är av snö.
Skör och vass som skare, vitt som det renaste lenaste puder.
Min älskling, mitt hjärta är en illusion och snön är en magisk mantel som döljer vad ingen får se.
Snön förvandlas lätt till kallt och isande vatten.
Under väntar den stora komposten där allt sakta ligger och ruttnar till fult förmultnat liv.
Mitt hjärta är en hård snöboll fylld med småsten men på ytan finns det rena lena pudret.
Vad som än händer med snön, finns stenarna alltid kvar.
Mitt hjärta är en överväxt grusgång, grön och fin på ytan men gruset finns där alltjämt.
Gruset som ovarsamma fötter trampat på, som giriga händer greppat och kastat iväg.
Mitt hjärta bär på en sorg, över att alltid stå bredvid, att alltid vara åskådaren.
sorgen över att aldrig våga delta.
Vad jag än fyller och täcker det med finns alltid den där, ibland som små gruskorn
ibland som jättarnas stenblock, oftast som småsten.
Mitt hjärta är rymligt, mitt hjärta är varmt, mitt hjärta är slutet och utan ingång.
Har gläntat på dörren och släppt in, stänger lätt porten ber alla gå, släpar in en ny sten, fyller på.
Min älskling.