I natt kände jag mig som.... Stephane!
Min mamma skulle inte förstå. Min syster skulle gapa. Min bror skulle avfärda den som hokus pokus-gallimattias. Jag älskar den: "The science of the sleep".
Regissör/Manus: Michel Gondry
Originaltitel:La Science des rêves
Längd: 105 min
Språk som pratas i filmen: Franska, engelska, spanska
Skådespelare: Gael García Bernal, Alain Chabat, Emma de Caunes, Miou-Miou, Charlotte Gainsbourg
Genre: Drama
Jag och min gamla kursare Tom gick och såg filmaren Michel Gondrys senaste film "The science of the sleep" på Saga. Gondry har regisserat Daft Punks "Around the world" och några av Björks och Massive Attacs videos samt långfilmen "Eternal Sunshine of the Sportless mind".
Jag ville gärna se hans senaste film. Den var inte riktigt klok. Gondry lyckades pränta ner alla sina uppfuckade fantasier på filmduken:
En galen sömngångare som inte kan skilja på dröm och verklighet, polisbilar i wellpapp, hemgjorda animationer, tidsmaskiner, barnsliga konsverk och pubertala lekar. Precis vad jag behövde igår. Jag garvade som vanligt som en häst på helt fel ställen, det enda negativa med att gå på bio, men jag kan inte rå för att det var hysteriskt roligt när Stephane satte på sekreteraren på kopieringsmaskinen.
Handlingen? Galen. Stephane är konstnär och grafisk designer och flyttar till sin mamma i Paris för att lansera sitt senaste verk, en Katastrof-kalender. I stället hamnar han på ett monotomt skitjobb med trista arbetsuppgifter och galna arbetskamrater. Arbetskamraterna dyker efter dag ett upp överallt i hans drömmar, precis som hans vackra granne. Grannen som han snart förälskar sig i och som han hela tiden gör bort sig inför, genom att skriva obegripliga kärleksbrev i sömnen och skjuta in dem under hennes dörr.
Den där känslan jag har i mina egna drömmar om natten, där allt är stilla men ändå inte och där långsamt är snabbt och där allt snurrar på i en ologisk karusell- den känslan har Gondry fått fram.
Genom obefintligt miljöljud och pålagda vindar och drippelidropp och melankoliskt piano i kombinationen med de vackra bilderna. Filmen gjorde så starkt intryck att jag var helt snurrig efteråt. Alltsammans virvlade runt i min skalle ända in på småtimmarna. Hela natten kände jag mig som....Stephane.
Slutsats: En visuell orgasm. Se den.
Kommentarer
Postat av: Patric
Jag såg den också igår på Saga, såg vi den samtidigt månne? Håller med dig om att han lyckats grymt bra rent bildmässigt... Läste någonstans att hans metod varit att inte döda en enda älskling, utan att bara köra på på varenda galen idé han haft. Det är väl det som utmärker honom från andra, i allt han gjort. Men man undrar ju vad som rör sig där innanför pannbenet..
De flesta tycker föresten säkert att filmen suger, inte bara din familj.
Postat av: Silverfisken
Gondry är Gud
Postat av: marla
Patric: Jag skulle gärna träffa honom och skrota lite där ja!
Jonas: Då kanske jag ska sluta upp med mina agnostikerfasoner och ta och gå och blir religiös då. :)
Trackback