marla - en expressionista

Apropå det vårt oerhört diskriminerande patriarkatsamhälle, feminism och den för övrigt intet sinande debatten om könsroller, har jag funderat.

Det är så konstigt. Men de män jag känner kastar inte skitiga kalsonger överallt i sin lägenhet. De rapar inte vid matbordet och frågar inte om jag har mens när jag grinar illa över vår sura granne. Inte mer än vad jag kastar trosor, lämnar disken till i morgon eller jag frågar om han proppat i sig steroider när han kastar fjärrkontrollen i väggen.

Jag har alltid envist krävt min lön, jag har aldrig varit sexuellt trakasserad och sällan kännt mig som ett "objekt". Förutom när en full finne på midsommarafton 2001 skrävlade om hur bra hans farfar hade det och tyckte att vi skulle återgå till de gamla könsrollerna, när farmor stod hemma och kokade köttsoppa och slet med barnen medan farfadern satt i soffan och boffade pipa. Han ville ha en hemmafru sa han och det  bara för att han var en lat jävel med dålig människosyn. Lycka till din gris, sa jag och den efterföljande timmen gav tjejerna i sällskapet honom så han tålde. För inte en enda av oss hade lust att plocka på förklädet igen, medan han påstod att det fanns många såna tjejer. I SVERIGE!  Fan till och med Ebba Von Sydow med sina äckelviktorianska överklassvärderingar förvärvsarbetar. Det slutade med att han gick upp på övervåningen och lipade. Glad midsommar pårä!

Men jag inser att det finns kvinnor där ute som inte vågar säga ifrån, som blivit tafsade på, som jobbar för en skitlön, som misshandlas av sina män. Och jag inser att något måste göras.

Precis som det finns män som varje dag trycks ner i kängorna av sina kvinnor, som måste garva med när chefen skrockar vidrigt åt den anställde lilla gummans tajta tröja och som har orimliga krav på sig att både vara starka och känslosamma.

Det positiva är att samhället faktiskt har förändrats. Mina manliga vänner kan gråta en skvätt. De kan älska kläder, ge varandra en kram och gå i rosa kläder. Lever jag i en insnöad värld?

Petra Östergren är en av de få som vågar kritisera radikalfeministerna i sin bok  "Porr, horor och feminister" men den smädelse hon fått utstå genom utfrysning, hot och trackasserier från andra kvinnor visar enbart på vilken låg nivå debatten förs på. För banne den som slänger PK-kappan i sopkorgen och påstår att porr inte är skadligt och leder till att kvinnan förtrycks och misshandlas av sina män.

Sen har vi då historiken bakom dagens förtryck, diskussionen om hur mycket av könsrollerna som består i miljö eller arv. I "Under det rosa täcket" med litteraturvetaren och journalisten Nina Björk, menar hon att våra könsroller formas helt av miljön. Det första vi gör är att stoppa om våra bebbar med blå respektive rosa filtar och därigenom har vi satt ribban för i vilket fack vi ska placera våra barn. Könsroller är en social konstruktion och fy den som säger något annat.

Nu finns det ett jämställdhetdagis på Södermalm där traditionella leksaker som dockor, brandbilar, vattenpistoler är förbjudna och där tjejer och killar ska lyssnas lika mycket på och klä sig i samma färger. Tanken är fin, men varför ska barnen tvingas in i en färglös ruta i stället för den blå och den rosa, när effekten antagligen blir den motsatta. Jag slår vad om att flickorna, när de börjar bli äldre gör revolt mot färglösheten och klär sig i ryschpyschkrusiduller och sprutlackerar sig med glittersmink. Precis som jag ville klä mig i svart redan i tioårsåldern bara för att mamma alltid tyckte att jag var så söt i rosa.

Inte heller den genetiska förklaringen kan jag anamma. Livmodersfeminismen, där förespråkarna menar att kvinnor är ämnade för att gullegulla med znutteplutten, röra oxmärgsgrytan med kärlek, och spackla fejan och klickiklacka runt och vara vacker. Medan männens främsta uppgift är spott i näven, kom igen gubbar, mecka Volvo, håva pengar och lösa praktiska problem. Fan jag vill också dra ut med polarna, bygga carportar och göra karriär och jag är säker på att mannen i mitt liv kommer att shoppa grymsnygga kläder, gråta i min famn och viska fina kärleksord i våra barns öron.

Vad sägs om en lagom dos av lite av varje? säger jag sött. Men så fina tankar ska vi inte ha i den här hatiska debatten.



P.S: Den fulla finnen är numera lyckligt gift med en kvinna ifrån Estland.