marla - en expressionista

Häromdagen, under en fika med mina vänner, kom jag att tänka på att jag fått väldigt bisarra och mycket sjuka saker berättat för mig. Då som nu tänker jag bjuda på en hel hög av vidrigheter.

Samtidigt vill jag å det ödmjukaste frånsäga mig ytterligare information om näras och käras sexuella historia. Vill även be om att slippa höra skrönor och rykten, ja all sorts sex-info som folk fått. Detta på grund av en irriterande ovana att lagra information i högra lillhjärnans vänstra kammare. Eller var det nu är nånstans. Kvar sitter den i alla fall.

Here we go.

Historia nummer 1 "Vaniljsåsen":

Under mina 3 år på kriminalredaktionen yppades en och annan äcklighet. En frilansande kollega, sedemera kriminolog med en märklig förkärlek för perversiteter, surfade så snart tillfälle erbjöds runt på allsköns sex-sajter. Som ursäkt uppgav han att det kunde ge uppslag till nyskapande programidéer. Tyvärr blev ofta jag objektet för hans motbjudande kunskap.

Det är vår. Eftermiddag. Marla tänker visa sin uppskattning till fantastiska kollegor efter en intensiv säsong med mycket svett och lite fritid. Genom att bjuda på hembakad äppelkaka och vaniljsås.

Visslandes vispar jag vaniljsåsen med den plastblå bunken under armen. Känner mig lite som en väldigt snygg hemmafru från 50-talet, fast med lite intelligens också. Fantiserar mig bort och tänker på söta små pastell-färgade hus på en vacker amerikansk gata och hör de brummande små hushållsmaskinerna durra i bakgrunden, fastän det egentligen bara är de trasiga lysrören och datorernas innanmäte som väsnas. Vispar och vispar. Tänker att snart kommer han hem, mannen med elvis-frippa och uppfällld krage. Han ska le sitt sneda leende mot mig och ge mig en kyss på kinden där jag står vid diskbänken. Jag vänder mig lyckligt om och... BRYT!

Kollega: -Jasså här står du och vispar vaniljsås.

Jag: -Eh, ja?

Kollega: -Du. Det är det senaste!

Jag: -Vad då senaste?

Kollega: -Ja den senaste trenden på nätets sexsajter. Hittade en amerikanskt sajt häromdagen, den hade flera hundra medlemmar. De hade hittat ett gemensamt intresse. De fyller varandras kroppsöppningar med olika sorters flytande vätska och suger ut den. Vaniljsås är tydligen väldigt vanligt förekommande.

Historia nummer 2 "Bål-sexet"

Det är höst. Mörkt ute. Jag blinkar och blinkar framför datorn, mina torra röda ögon läser och läser. Skriver fel, skriver rätt.  Sitter djupt försjunken, i det närmaste begravd i manusarbetet. Någon knackar på min axel. Det tar några sekunder innan jag rycker till och är tillbaka i verkligheten, bortom bilder som virvlar och röster och musik och..

-Ja?

Det är han igen. Ibland är han faktiskt ganska trevlig. Ibland glömmer man bort den sjukliga kunskapsbanken och ser bara den tjocka trinda ytan och de glada plirande ögonen.

Kollegan: - Du Marla. Jag la ut en annons på nätet. Helt sick alltså!

Jag: - Vill jag höra det här?

Kollegan svarar inte. Fortsätter:

- Jo, jag lade alltså ut en annons. Grejen är det det finns en hel uppsjö av män som tänder på att ha sex med handikappade tjejer. Och det handlar inte om vilket handikapp som helst. Det handlar om flickor utan lemmar. Så kallat "Bål-sex". 

Jag ryser.  - Fy fan... Snälla... Vill inte höra!
 
Kollegan: -Jo, men lyssna på det här! Jag lade ut en annons. Utgav mig för att vara utan armar och ben. Jag skrev:

"Hej. Jag är en 30-årig kvinna utan armar och ben. Jag söker en sexpartner som kan ta hand om mig. M v h /Johanna = sugen"

Kollegan: -Vet du hur många svar jag fick på ett dygn? Mer än 200 svar! Efter det valde jag att svara på en del av männens mail. Jag ville ju veta vad det var de gick igång på. Hur de tänkte! Det visade sig att de hade en fetish på det här handikappet. De ville knulla en torso! En överkropp!

Historia nummer 3 "Jag sprang ifrån en dvärg":

Är sjukt stressad. Kollegors illlaluktande hundar strycker längs benen. Någons dotter spelar ett blipprande dataspel. Redigeraren väntar otåligt på att jag ska komma inspringandes med de senaste ändringarna. Folk gapar och skriker. Tänker att det är roligt att man kan stoja i mediefabriken, det är inte lika stiff som på statliga instutioner, men det är inte lika skojigt när man inte kan vara med. När hjärnan brinner och man ska få ihop det sista.

Annan kollega: -Ha ha ha ha ha! Ho ho ho ho ho! Va!! Sprang du ifrån dvärgen! Ha ha ha ha!

Jag tittar upp. Han sprang ifrån en dvärg? Drar på smilbanden. Tappar fokus. Rusar upp. Redigeraren får fan vänta.

Jag: - VA!? Vadå sprang i från en dvärg?

Kollegan: - Jo. Det var så här. Vi var på Gottland. Det var natt, jag var full och hade just badat. Tyvärr råkade jag sumpa glasögonen någonstans där i det grumliga vattnet. De var puts väck, som man säger. Struntade i det och festade vidare. Plötsligt börjar jag hångla med en brud. Hon kysstes så skönt där vi satt. Jag tyckte hon verkade lite konstig mellan kyssarna , men skit i det tänkte jag och var glad över att jag äntligen skulle få mig nåt.

Jag garvade redan som en häst. Det här är inte sant!

Hela redaktionen omringar nu vår historieberättande kollega. Han fortsätter:

- Det är då jag märker att hon har svårt att haka på. Och det är då jag kommer på den geniala planen: Att springa ifrån henne. Som jag sprang!

Jag: - Ja, det hade ju varit svårt att ringa färdtjänst.