marla - en expressionista

Det var jag och barndomskompisen Sofia. Vi var de fulaste ungarna på gatan. Vi satt där tillsammans i våra rosa-tapetserade flickrum i den lilla skithålan och tittade på talltopparna. Vi var rastlösa damp-barn men vi kallade det för talltoppsångest. Det kanske finns nåt annat! Jag minns att jag tänkte så.

Till slut blev vi ganska snygga. Det var då vi bestämde oss för att flytta. Vi anlände 1998 som förvirrade småstadsflickor. Visste inget om storstadslivet och hamnade på helt fel hak. Kicki´s och Monkey Bar, det var fruktansvärt. Killar med backslick och knallblå skjortor ville bjuda på den nya shoten ”Äppelkaka”. Gapiga tjejor med glittriga toppar och bleka läppar med roströda läppennekonturer skrek ikapp på karaoke-scenen. Diskodunk och spott i näven och lökringar. Var det det här jag hade kommit för?

Efter det sökte jag mig till andra stadsdelar. Jag ville verkligen ta del av det pulserande utelivet i Stockholms innerstad, det som jag hört om. Det måste finnas nåt annat! Så tänkte jag. Vi gav alla ställen en chans, några månader var. Det blev en tur på Indian Bar och Carmen. Som alltid slutade på sunkbåten Patricia. Där klibbades mina armbågar alltid fast på barbänken. Med ett ryck slet jag bort min skjorta från groggkletet och såg mig omkring bland techno-folket.

Några helger senare blev det Hirschenkeller och Crazy Horse. Det var också fruktansvärt. Jag som hade fått nog av diskodunkskillar, Volvofantaster, Galliano och U-båt trodde att huvudstadslivet skulle ha annat att erbjuda. Jag svalde besviket. Småstadsliv i Småstad hade nu bytts till Småstadsliv i Storstad. Ragnar, Sex on the Beach och Tequilarace i stora pyramider. 

Vi kanske borde testa lite pubar? 2000 hamnade vi på engelska Tudor Arms och vaggade med i dängor av The Pouges så gott jag kunde medan den engelska finölen skvalpade över i glasen. Sen var det irländare på raska fioler på Dubliners.

För unga och för pubertala var vi för att komma in, men vakten tyckte väl synd om de små norrlandsflickorna och makade på sin breda hingstkropp. Där slank vi in helg efter helg tills vi tröttnade på rutig kilt och klackarna i taket.

På Collage irrade vi runt bland flera dansgolv ett tag. Det var meningslöst. Vi drog då till Tre Remmare där vi lärde känna några knuttar. Efter det började vi hänga på rockbarer som Kellys, the Anchor och Star Bar vid Tivoli. Star bar gav mig lite goth och rockerskillar. Men jag tröttnade på det också. Då blev det Galloways och lite London New York. Där blev vi alltid uppraggade av latinos. Vi slutade gå dit också. 

Efter en flumsväng på Koh Phan Gang satsade vi på Stureplan och city igen. Norrlandsbaren, Tiger och Buddha Bar. Vi såg Persbrandt på Tiger och tänkte att vi hade kommit upp oss.  

Vi ville ha lite förorts ett tag som omväxling.Vi drog ofta pubundor i Haninge på Eriks, O´learys, Café M, Leilas och Golfrestaurangen i Haninge. Vi visste inte då att det skulle bli striptease senare på kvällen. Nasty.

Vid ett svagt tillfälle hakade vi på till Farbror & Co i Upplands Väsby. Det blev bara ett besök. 

Även Garbos i Sumpan vart värt blott ett endaste besök. För mycket köttmarknad på finlandsfärja tyvärr.

När jag var fattig student och pluggade på JMK förvandlades jag till sunkhaksfantast. Sunkit på måndagar på Bröderna Olsson och framför allt Dovas knäckte allt tyckte jag då. Vi garvade natten lång nästan gratis.

Vi hade någon period på Cliff Barns, Olssons skor och Storstad. Det var dyrare än Dovas. Öst 100 öppnade bredvid thaibåten, det var bra de första två månaderna. Sen kom pöbeln.

En härlig höst på Musslan gjorde mig glad. Efter det blev det Clarion och Metro i flera månader.

Av någon outgrundlig anledning råkade jag få vip-kort på Kharma. Jag gick dit en enda gång och fick sitta vid fint bord. Det var lite äckligt. Nu var det i stället gayhaken som lockade: Tip Top, Connection och Linos. Rolig tid tyckte jag när jag dansade limbo med smallboys i skrikiga linnen. Schlagerdängorna tog dock knäcken på mig en dag.

Efter det gillades Elverket. Där käkade vi alltid när jag fått jobb på statlig public service i närheten. Berns var väl helt okej när det begav sig men Café Opera var inte min favör. Centro gick vi till en gång men det var för kaklat. Bara Bistro och Bar öppnades av ingift släkt och Sofia fick jobb, så där spenderade vi många berusade nätter. Varvades med halva priset på sliskiga glassdrinkar på Vampyre lounge. På Strykjärnet smakade jag för första gången på Vodka Dry Martini med Pernot och oliver. Kvarnen till fem var ett givet packat avslut.

Halv Trappa plus gård var finfint. Hotellet var för stiff. Det kryllade av wannabe-brats och golddigger-brudar som suktade efter de brats som slapp vara wannabe. Men det fanns inte många av dem.

Marie Levaue och Paradise kan ha varit det roligaste, det var inte längesen. I Levauebaren på markplan drack jag Stockholms godaste Bloody Mary. Sjögräs hade också sin charm och Indierave på Street älskades. Från Januari och framåt blev det Debaser, Nada, Indigo, F12, Spy Bar, Pet Sounds Bar och Lilla baren på Riche.  

Fulaste ungarna på gatan eller ej, världen är så stor så stor. Det kanske finns nåt annat?


_____________________________________________________________________________________________